På nyårsdagen drabbade en storm med upp till 42 meter per sekund i byarna Åland. Den kuliminerade följande natt. Vi har inte upplevt en sådan storm på länge, de lärda säger att senaste gång var år 1898. 93 % av hushållen på landsbygden och i skärgården var strömlösa och alla har ännu inte, nästan två veckor efter stormen, fått strömmen tillbaka. Vi saknade el i nästan fem dygn. Eftersom vi inte har någon vedspis tyckte vi att det var bäst att flytta till släktingar i Mariehamn. Där är elkablarna nedgrävda så de klarade sig bättre.
Skogarna ser ut som plockepinn och ännu är inte hela bilden klar av hur mycket träd som föll. De talar om mängder som motsvarar fem års avverkning, men det kanske inte räcker.
Skogarna ser ut som plockepinn och ännu är inte hela bilden klar av hur mycket träd som föll. De talar om mängder som motsvarar fem års avverkning, men det kanske inte räcker.

De här två bilderna är från vår gård. Det var nordlig storm och då har vi lä från skogen norr om oss. En tall fick dock ge sig i kampen mot vinden, men den var så vänlig att den lade sig raklång mellan två stugor.


På vägen mot stan hade elledningarna lagt sig över vägen. På den övre bilden har någon omtänksam person virat en reflexväst runt ledningarna och på bilden nedan har en stolpe hamnat mitt på vägen.

Röjningsarbetet är långt ifrån ofarligt och det ser man på bilden nedan.


Invånarna i det här huset har nog fått vänta på att få elen tillbaka. Överlag har dock ålänningarna varit tålmodiga, det är inte många som har klagat. På landsbygden har många eldstäder i huset, och då klarar man sig ju bättre också. Vi har skrivit upp vedkamin på inköpslistan nu, och jag tror inte att vi är ensamma om det.
