Det här är min mammas mormors och morfars grav. August var sjöman och dog redan 1909 när yngsta barnet just hade fyllt två år. Hustrun Ida stod ensam med sex barn att försörja. Allt var inte bättre förr, Ida fick arbeta hårt för att försörja sin stora barnaskara.
Kurt Petau, som verkade som präst i Hammarlands församling 1946-1953, gav år 1953 ut diktsamlingen "I lövängars land" och den här dikten ingår i den samlingen:
Ingen vet vem som diktade dig
i den röda graniten,
slog dina tunga valv
och reste ditt kraftiga torn.
Barn av en okänd byggares dröm
steg du ur klippornas purpur.
Klockornas ljuston du gav
havets och skogarnas sång.
Fäller en höst sina röda blad
över ättehögarnas kupor,
blommar en sippornas vår
vit vid din bogårdsmur,
oberörd väktare står du
i slagregn och solsken,
hållfast som Ordet du bär
i fattiga stenars förvar.
Trång är den port, som du öppnar
mot människans ävlan.
Den som din kallelse hör
finner dock väg genom den.
Släktträdens nysprungna skott
och dess uttjänta grenar
sluter du tigande in
i din mäktiga famn.
Under ditt valv, Catharina,
kan jag förnimma
det som förteget och skyggt
hos din menighet bor:
Tankarnas pulsslag, den längtan
som stiger ur djupen,
sökande trygghet och stöd
vid den Eviges hand.
Här har klerk efter klerk
förrättat den heliga tjänsten,
kommit och gått till sitt rum
under hällar och kors.
Kort är vår arbetsdag
och bräckligt är jordlivets käril.
0 kommentar(er)
