djurvik

Sottunga
Nyligen var vi på en tur till skärgårdskommunen Sottunga, som med sina 101 invånare torde höra till Europas minsta kommuner. Svärmors pappa var bördig från Sottunga och hon ville till hans grav, det var orsaken till vår utfärd. Till Sottunga åker man med en skärgårdsfärja och det tar ungefär en timme att åka dit. Resan är gratis för passagerare men bilar kostar. Vi hade bil med oss den här gången, men det är idealiskt att ta sig runt med cykel på ön. 
 
 
 
M.s Ejdern förde oss ut till Sottunga. 
 
 
På landskapsfärjorna finns Wifi, vilket både Ida och svärmor utnyttjade.
 
 
 
 
Vår sommarflicka Amy, maken Harry och jag själv på däck.
 
 
Väl framme i Sottunga var vi hungriga så det första vi gjorde var att äta. Abborrfiléerna smakande underbart.
 
 
Sedan besökte vi kyrkan på Sottunga, som är helgad åt Maria Magdalena. Den lilla träkyrkan stod färdig år 1728, så den hör till de yngre på Åland.
 
 
Kyrkan är ljus och vacker invändigt.
 
 
På många kyrkogårdar på Åland finns en minnessten för de ålänningar som fått sin grav i havet. Så även på Sottunga.
 
 
 
Vi hann också besöka den gamla skolan som numera är hembygdsgård och -museum. Sottungas allt-i-allo Björn Rönnlöf guidade oss och han och svärmor tittade på gamla fotografier. Svärmor hittade sig själv på några bilder.
 
 
 
Mycket skolsaker finns bevarade i muséet och det här avgångsbetyget fick Fanny Ingeborg Jansén år 1921.
 
 
Den gamla skolan utfrån.
 
 
Underliga namn har de på Sottunga. Undrar hur Fulvik och Drottningklev fått sina namn.
 
Tre och en halv timme tillbringade vi på Sottunga innan färjan tog oss tillbaka till Långnäs. En mycket trevlig dagsutflykt hade vi.